Dubbel

allt jag kräver
är så lite
bara din existens

jag behöver dina trollkonster
att osäkerheten försvinner i dina armar
att ilskan förvandlas till lugn
att du gör mig glömma bort varför

så när du istället
förstärker osäkerheten med dig och dina ord
befäster ilskan med din klumpighet
........................din envishet
gör du bara att jag kommer ihåg

att jag inte orkar mer

det sista jag behöver
den sista jag behöver det från

det är dock redan försent
för ursäkter
känslan plågar mer än vad förklaringar kan läka

om du någonsin förstår
hur du lyckats sänka det lilla som fortfarande flöt

förstår du
att just i detta ögonblick
behöver jag dig

lång borta

ur min åsyn

nu