Buss 61

jag ser dig
där du sitter
på väg
ännu en dag

dina ögon skriker ut ensamheten som invaderar dig
så att någon
vem som helst
lyssnar
räddar dig ur misären

men din bräckliga röst
försvinner i en kör av vrål

du står bara en meter ifrån
en värld separerar oss

jag
vill omfamna dig
viska
allt kommer att ordna sig

låta dig förstå att åtminstone en främling
bekymrat sig idag
för dig

men jag gör det inte

istället
kliver jag av

tar på mig solglasögonen

det är varmt idag