jag
tar fram de vita handskarna
igen
rädslan att ha sönder
de bräckliga fragmenten
så välbekant
munnen som vomiterar ilskan
de sorgsna ögonen
som försöker dölja den
svarta lungor tomma på luft
klagoropen har tystnat sedan länge
ett utmattat hjärta täckt av ärr
på gränsen
vill inte känna
orkar inte längre
vener fyllda med artificiellt lugn
förgiftat blod
för att äntligen få domna bort
händerna som desperat ristar in plågan
för att få luft
.................förmå fortsätta
fragment märkta av misshandeln
som vill ge upp
sedan länge
försiktigt
plockar jag upp delarna
försöker sätta ihop
det vackraste kaoset
för att orka fortsätta
plocka upp delarna
igen
2008-04-17
Cellofan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar