Dubbel

allt jag kräver
är så lite
bara din existens

jag behöver dina trollkonster
att osäkerheten försvinner i dina armar
att ilskan förvandlas till lugn
att du gör mig glömma bort varför

så när du istället
förstärker osäkerheten med dig och dina ord
befäster ilskan med din klumpighet
........................din envishet
gör du bara att jag kommer ihåg

att jag inte orkar mer

det sista jag behöver
den sista jag behöver det från

det är dock redan försent
för ursäkter
känslan plågar mer än vad förklaringar kan läka

om du någonsin förstår
hur du lyckats sänka det lilla som fortfarande flöt

förstår du
att just i detta ögonblick
behöver jag dig

lång borta

ur min åsyn

nu

Oskuld

enda sedan min första erektion
har jag varit bitter

enda sedan det varma blodet
pumpade furiöst genom kroppen
för att koncentrera lusten
har jag saknat oskulden

ögonblickets njutning har aldrig varit värd

förnedringen
av ännu ett misslyckande
efter en blyg invitation

förnimmelsen
av att springa förjävels
bland miljoner spermier

vetskapen
om att drivkraften
inte kan användas för något mer konstruktivt

insikten
att jag inte räcker till
för att släcka törsten

enda sedan min första erektion
har mitt underliv rebelerat

konfronterat
manipulerat
med en kåt prostituerads ovikliga vilja
med den enda avsikten
att dricka mig under bordet

förmörka
synen
omdömmet
tills det domnar bort
i ett underbart rus

enda sedan min första erektion
har jag saknat
vad pojken såg

Cellofan

jag
tar fram de vita handskarna
igen

rädslan att ha sönder
de bräckliga fragmenten
så välbekant

munnen som vomiterar ilskan

de sorgsna ögonen
som försöker dölja den

svarta lungor tomma på luft
klagoropen har tystnat sedan länge

ett utmattat hjärta täckt av ärr
på gränsen
vill inte känna
orkar inte längre

vener fyllda med artificiellt lugn
förgiftat blod
för att äntligen få domna bort

händerna som desperat ristar in plågan
för att få luft
.................förmå fortsätta

fragment märkta av misshandeln
som vill ge upp
sedan länge

försiktigt

plockar jag upp delarna

försöker sätta ihop

det vackraste kaoset

för att orka fortsätta

plocka upp delarna

igen

Vänner

sökes:

herr Lecter
herr Ripper
herr Manson

sökes:

fiender
av den värsta sorten
som bara sprider förruttnad och förstörelse
omkring sig

fiender
utan skrupler
korrumperade
som inte tvekar att svika
...............................ljuga
.....................................förå

fiender
som utnyttjar en
manipulerar
för att sedan överge kadavret
åt sitt öde

sökes:

fiender

underbart
förutsägbara
fiender

som man alltid vet vart man har

som man alltid kan förlita sig på

Oförstårligt

mina föräldrars vind
har en trappa
lång och krogik

man måste huka sig
för att ta sig in
i en annan värld

det luktar annorlunda
gammalt
unket

i dunklet
står bortglömda minnen
uppstaplade
arkiverade
dömda att förloras i historian

objekt som en dag varit nyuppslagna
skinande och nya
har nu förlorat all sin betydelse
förlagts till en låda
bland tusen andra nu obetydliga föremål

mina föräldrars vind
är en gravplats
den perfekt platsen
att begrava en hemlighet

i det mörkaste hörnet
knappt synbart
står ett gammalt dragskåp
slitet
täckt av tiden
................av spindelväv

i den nedersta lådan
längst in i hörnet
står en låda

betydelselös
grå
men där allt som ingen ska se
någonsin
döljts
under årtal

saker som förkroppsligar skammen
..........................................osäkerheten

saker som avslöjar besvikelsen
när jag ville vara någon starkare
än vad jag var

saker som var jag
när jag valde fel
....................så fel

saker som skulle förstöra allt
avslöja bedrägeriet
om de såg dagens ljus

så de förlades till denna låda
dömdes till livstid
nyckeln slängdes bort

jag
lyckades övertyga mig om att de inte längre existerade
att dess innehåll inte hade med mig att göra

ingen misstänkte mig
lyckades avslöja vad jag undanhållit
alla var övertygade om min oskuld

det var det perfekta brottet

så varför har jag då gått upp för trappan?

varför har jag tagit mig fram till det mörka hörnet?

låtit fingrarna sakta smeka locket på min mörkaste hemlighet

varför öppnar jag locket?

ställer lådan på bordet

tar ett steg tillbaka

lyfter blicken

och säger med darrig röst

kom

Ljus

staden
ligger grå
trist

vaporerat vatten
förmörkar himlen

förstärker scenariot

idag
imorgon
igår

vem bryr sig

allt
alla
rör sig

jagar
en mening
jagas
av förpliktelser

vem bryr sig

spring
dårar
det går inte att komma undan
den gråa verkligheten

fastkedjade
fångna i vardagen
skenar ni
förföljer besatt en innebörd
övertygad om att den existerar
lättnaden

dårar

enda flykten

sinnet

där jag ligger kvar i dina armar

där jag bryr mig

Behov

jag
behöver en ordbok
för att ge form åt raseriet

jag
behöver ett papper
för att förverkliga ilskan

jag
behöver en penna
för att avlossa ursinnet

jag
behöver en megafon
för att skrika ut vreden

jag
behöver en förstärkare
så att pöbeln inte kan undvika salvan

jag
behöver mod
för att närma mig mikrofonen

låta er veta om
att tack vare er
........på grund av er
..............ruttnar min själ

jag
behöver
.........er
...........inte

Natt

kvarhålld tomhet
obehaglig tystnad
förmörkar sinnet

en natt
påskyndar verkligheten

en förlikning
i dunklet
mellan ärlighet och lögn

vulgär i dagsljuset

ett
avancemang
långt försvunnen
när morgonen gryr

ett
framsteg
bara för att tvingas återvända
i (vers)raden

bagatell
ånyo angelägenhet

Du

du kanske har rätt

att jag
vill organisera friheten

arkivera mina känslor i pappmappar
.......i bokhyllan Johan
....................i bokstavsordning
....................efter årtal
..........................färg
..........................storlek

vill varken vara för mycket
eller för lite
en lagom dos
av lagom medelmåtta

lidelsen analyseras
minusiöst
i perfekta rader
i gråskalade grafer

tills du
blir del av ekvationen

jag
varken analyserar
.........studerar
.........planerar

vill bara bli del
av massorna
av emotioner
som störtar mot mig

jag
välter bokhyllan
vräker ut innehållet
som det kommer
njuter av oredan

jag
vill vara allt
det största
det bästa
det viktigaste
................för dig

andra plats
lite grann
ibland
................räcker inte

jag
vill vara allt
vill ha allt
vill ha dig
................nu

Buss 61

jag ser dig
där du sitter
på väg
ännu en dag

dina ögon skriker ut ensamheten som invaderar dig
så att någon
vem som helst
lyssnar
räddar dig ur misären

men din bräckliga röst
försvinner i en kör av vrål

du står bara en meter ifrån
en värld separerar oss

jag
vill omfamna dig
viska
allt kommer att ordna sig

låta dig förstå att åtminstone en främling
bekymrat sig idag
för dig

men jag gör det inte

istället
kliver jag av

tar på mig solglasögonen

det är varmt idag

Orkar inte

ge mig en snabb lösning

ge mig fenyl
ge mig kloro
ge mig metyl
ge mig bensodiazepin

ge mig narkotikaklassad frid

ge mig utvägen från
.........rastlösheten
.........ångesten
.........ängslan

ge mig en ångestdämpande rektallösning

ge mig obetydligare muskelspasmer

ge mig alkoholavgiftning

ge mig risk för tillvänjning

ge mig bortdomning

ge mig fridfullt
..................stillsamt
.............................rofyllt
....................................lugn

ge mig

bara en till

Skål

jag stiger sakta ned
i helvetet

steg för steg

mörkret
kylan
kryper sakta in
i märg och ben

fukten
lukten av mögel
gör mig illamående

rader
efter rader
av flaskor

en labyrint
av bortglömd
dammig
tappad hysteri

etiketter som tappat sin färg
årtalet
ursprunget
har fallit i glömska

spelar ingen roll

jag
tar första bästa
drar ur den ruttna korken
stanken
om än så familjär
producerar kväljningar

varför måste det vara så här?

hinner jag tänka

innan misären
går från en behållare
till en annan