En avdelning för förlorade ord

en labyrint
av planekonomiskt raka vinklar
förutsägbara
oändliga kvadrater
långt under efterlängtad detonation
som aldrig inträffade
telegrafen tystnade
ekon av marsherande stövlar tynade bort
genom övergivna korridorer
dekorerade med minnen av pensionerad kontraspionage
identitetslösa ögon
grånande rynkor arkiverade under k
en rulatorburen revolution
med andningsstöd

Huvudet
omstrukturerade
.........revolutionerade
............fumigerade
...............instalerade
ett öppet landskap
fria rader
av obegränsad information
fria rader
av klienter i binära tal
fria rader
betjänat av system
som betjänar andra system
som betjänar andra system
en ton från vitt

linjer
efter linjer
efter linjer
av ett tal från noll
miljontals mappar av otillåten informationsverksamhet
vänd ett blad
tillgänglig hemligstämlad information
vänd ett blad
detaljer i ett dechiffrerat anagram
vänd ett blad
stillbilder av hemliga möten
en röd ros i kavajslaget
vänd ett blad
avlyssnade samtal
som aldrig skulle höras
vänd ett blad
korta medellanden i kodnamn
mellan allierade
vänd ett blad
fläckar
i ett annars fläckfritt register
utblottade
i ett system
av fria rader

ett korsdrag
dörren går igen
ekon
studsar genom korridorerna
ljusen släcks

en ton från vitt

För en stund sedan

nu
existerar inte
den passerade just förbi
igen

verkligheten utlöser en tolkning
av händelser i dåtid
alltid i dåtid
en bråkdel av en sekund ifrån
ett nödvändig rum
som ger tid att processera
händelseförloppet

känslan av en verklighet
en tolkning
en betingad åsikt
en missuppfattning
en försenad föreställning
som förvrider grunden
till en övertygelse
utifrån vår personliga tolkning
om något vi etikerat nu
som inträffade för ett ögonblick sedan

fånga dagen
med en för långsam tanke
en fraktion av en sekunds fördröjning
som destinerar verkligheten
att återspelas i dåtid
då tanken hunnit upp
processerat
tolkat
betingat
missuppfattat
etablerat en verklighet

ett moment

från nuet

som inte existerar

just nu

Svalor

orden rör sig
smeker sig nedåt kolumen
bräckliga i sin intensitet
stryker det vital stödet
evigt nyfödda
sprugna ur ett behov
att röra på sig
ackompanjera i en ovisshet
fly
för alltid

orden rör sig
smeker fingertopparna
målar ett vilande konstverk
ett permanent ställningstagande
om nödvändigheten
att röra på sig
i en ovisshet
ackompanjerad
två varelser
som fly(ge)r
för alltid

På min vakt

stövlar i härdat stål
ekar genom korridoren
ljudet av förtryck
markerar maktställningen
påminner om min roll
påminner om sin roll
.................som han kan anta
.....................bara här
.........................bara nu

batongen
leker me härdat stål
stämmer upp en tragisk symfoni
med sorgligt slut
här existerar inga lyckliga slut
bara slut
murarna som omsluter tragedin tillåter inget annat
innanför skapas en annan dimension
ett osannolikt verk
en absurd intrig
med tydligt fördelade roller
omöjligt att byta kostym
ju fortare man accepterar
ju lättare är det

han går förbi mitt limiterade synfält
min bit av verkligheten
hans övergödda kroppshydda
dansar fram
i en pervers fars
utnyttjar sin tribut till Warhol
till en kvarts framträdande
som kostymförsedd marionett
med sadistiska ögon
överlägset grin
vi båda vet att han njuter
nära extas
av att tolka sin roll
till perfektion

jag ställer mig upp
går ur mitt tilldelade allmänna transportmedel
staden är grå
jag
antar min roll

Konstant

en sekvens av händelser
obehagligt nära observatören
i en obegriplig dimension
[död och glömska]
två händelseförlopp
avståndet mellan
positioner i tiden
ett nödvändigt begrepp
för att förstå
för att försöka förstå
klockan fem på morgonen
definitioner i tiden
en skräckinjagande ekvation
[död och glömska]
hastigheten tilltar
klockan fem på morgonen
sekvenser utan uppenbar innebörd
blandas med verkligheten
accelererar ett enkelriktat avstånd
rusar mot evigheten
obönhörligt
klockan fem på morgonen
förlorad i en dimension
försöker förstå
händelseförlopp utan mening
en ekvation

med en enda konstant
ett värde som inte ändras
står brevid
alltid brevid
alldeles intill
konstant i rörelsen
bromsar sekvensen
omger händelseförloppet

och kväver explosionen

Crowley

stirrar
oavbrutet
uppslukad av evigheten
med ens oväntat kort
mörkret som omger besvärar inte
bara servetten
ett obetydligt papper
ett krucifix i cellulosa
en skriftlig exorcism
brännmärker själen
om han hade haft en

slav under synden
skördas av döden

utdriven
reducerad till en stereotyp
för misslyckande
övergiven bar
[the Sanctuary]
i sällskap
av likgiltig bartender
whiskeyderivat
i solkigt glas
för att dränka nederlaget

inget som ironi
för att håna en sarkastisk sate

oberörda av ett imperiums undergång
vacklar nattens varelser
vidare i vargtimmen
rättmätiga arvtagare
till mörkrets furstendöme
lömskt manipulerande
besatta av sinnesjuka begär
sadistiskt uppfinningsrika
för att uppnå lidande

uppgivet
tar han blicken från servetten
skickar en bedjande blick
till bartendern
som skakar uppgivet på axlarna
åklagaren accepterar aldrig arvsföljden
godtar på inga villkor en onykter stereotyp
som försvinner i mängden

resignerad
för han glaset till munnen
doften äcklar
tar sakta en klunk
whiskeyn bränner sin väg genom strupen
intensifierar självömkan
påminner om odugligheten

ännu en genialiskt diaboliska idé
utan infernaliskt patent

Hygien

jag
sluter ögonen
långsamt
mobiliserar krafterna
lossar säkringen

stunden är inne

ni har övervakats
under en lång tid
er dossier
en stor besvikelse
full av oförätter
i konstant expansion
monotematiskt grånande existens
nonchalant ideal
låg produktivitet
konstant tystnad
en [stor] öppen mun
sväljer
växer
väller över

en stor besvikelse
valet ni tog
bara ni
att bli del av styrelsen till Huvudet
girigt skrev ni under
svalde stadgarna
stod emot kväljningarna
blev del av Operationen
accepterade förbestämd roll
grå dolce & gabbana
tog själv sista spadtaget
asfalterade över infrastruktur
tom blick

skrev under
en plats i organigrammet
en anonym titel
i en spekulerad verklighet
ett nummer i databasen
som producerar resultat
accepterade
att uteslutande
skapa mervärde
för att göda fortsatt liv
till Ryktet

försoning
inte längre möjlig
även om ni ansöker om den
Huvudet har kontraktet
måste fullföljas
oavsett konsekvenserna
av paragrafer i det finstilta
längst ned
er underskrift

ta det inte personligt
det handlar inte om individen
utan resultatet
för att nå välstånd
krävs en sanering
en chockterapi
en evolutionär process
som lämnar er kvar
anonyma
i hierarkin
i ett kontraterat systemet
som fungerar
bara tack vare er


stunden är inne

kontroll
alternativ
radera

Analys

faller ned i dolda budskap
tusentals metaforer
av förnekad information

hjärnan bearbetar
långsamt
medvetet gömda fragment

rotar bland inre konflikter
mellan omedvetna lustar
omsorgsfullt inspärrade

åstadkommer bara obegripligt fragment
upprepat
.....omtaget
.........uttjatat
.............repeterat
.........repeterat
.....repeterat
repeterat

re...pe...te...rat

re.........te

re...pe

............te...rat

höghattade åskådare
skrockar nonchalant
bland utslängda tryfflar mellan bänkraderna
rättar till monokeln
blundar med andra ögat
tittar rakt fram
uppfattar minimal sekvens
av en konstant rörelse
applåderar ivrigt
med tekopp i handen
genomskinnliga droppar
färgar vita polotröjor röda
ingen lägger märke till springarna

höghattade åskådare
skrockar arrogant
torkar av munnen med baksidan av handen
rättar till monokeln
blundar med andra ögat
tittar rakt fram
observerar ett passerande klot
svävar hyptnotiserande
fram och tillbaka
metodisk sövande
utan påtaglig ansträngning
ingen begrundar ursprunget

i periferin
källan till ständig acceleration
två ansiktslösa springare
uppenbart opåverkade
hjälplöst utmattade
i en fängslande pantomim
varje rörelse går långsammare
klotet fortsätter svänga
fram och tillbaka
obarmärtigt
snärjd i en bildruta
ett upphackat fragment
en oändlig pendelrörelse

pendel

rörelse

rö...rel...se

rö.........se

......rel...se

...................................................en
...................................................snabb
...................................................ögonrörelse

Freak show

i en tredje dimension
försvinner en timme

verkligheten faller huvudstupa

i en makaber väntsal
infekterad av ångestfull väntan
en akut svängdörr
draperad av motbjudande plakat
annonserar en osmaklig föreställning
öppnar vägen
till en steriliserad manege
med järnförsedda fönster

ridån glider tyst upp
ut stiger bryskt
den skäggiga damen
tar över taktpinnen
tolkandes en jourhavande sadist
iförd impekabel vit rock
utsmetat rött läppstift
trasiga strumpbyxor
med en avklipp navelsträng till stetoskop

stolt går hon rond
slundrandes osammanhängande diagnoser
en parodi
en helande jycklare
jonglerandes provrör
som faller en efter en
på det kaklade golvet
blodet koagulerar

klockan tickar
................ibland

en stum akrobat
med brutet skelett
benpiporna sticker ut
där han vilar boken
han ögnar igenom
genom en brusten glasprotes

en tatuerad dvärg
med blodet pulserande
genom ett öppet sår i halsen
en plommonstop prydd apa
hänger upp dropp efter dropp
med smittad metanol

en munlös svärdslukare
en casanova med fobi för döden
vaggar stirrigt av och an
iklädd tvångströja utan spännen
viskar otydligt
om skuggan av en gapskrattande lieman i korridoren

ett hårresande skrik
studsar genom kliniken
de siamesiska tvillingarna
tvåfaldig mentalsjukt
ilar genom korridorerna
på stulna rullstolar utan hjul

klockan tickar
................inte

plötsligt
ur en knastrig högtalare
en bräcklig röst
den gråa hovnarren
med slokande hatt
aviserar trött

vargtimmen är över

allt som hörs
skriket av en övergiven cirkusdirektör
medan svängdörrarna
långsamt avlägsnar sig

Poetisk diabetes

rosor är röda
pankreas vrider på sig
inspirationen behöver sömn
ständigt denna törst
inget lindrar den literära klådan

violer är blåa
konstant flöde av genompassande verser
urinerar överflödet av sötningsmedel
ingen apetit
handen krampar
pennan faller i golvet

smultron äro röda
en skald med rusande blodtryck
dömd till kulturell folksjukdom
impotent framför den skriftliga diagnosen
i desperat behov av literär injektion

och du likaså
allt som finns kvar
en sötad infektion
tar sakta över
gräver sig in
ord för ord

en vers för insulin

Urban symfoni

ett distraherande ledmotiv
till en grånande labyrint
av ostrukturerad
laglös
infrastruktur

en korseld av bittra toner
genomträngande frekvenser
neurotiska ljudvågor
överbelastar förståndet
tränger skoningslöst igenom

klär verkligheten
i sonisk tvångsjacka
vadderar sinnet
isolerar
högteknologiska satusförlängare

i dissonansen
knappt hörbart
ger den svagaste länken
plötsligt
vika

krack

tappar takten
förlorar sig
ökar rytmen
ignorerar
rusar

krack

spännen ger vika
galenskapen får fria tyglar
frustande
vansinnig
dåraktig

komponerar vilt
diffusa taktstreck
utsmetad bläck
höjer taktpinnen
till ännu en sorglig urban symfoni

kvar
impotent
tomt stirrandes

ljudlöst ilska

Rotation

en deformerad kropp
pendlar
fram och tillbaka

en oelastisk svängning
i konstant acceleration
limiterad av sin egen rörelseenergi

fastbunden
till en periodisk rörelse
friktionslös

reducerad till meningslöshet
i en rymd av fallande kroppar
utan synlig skärningspunkt

en deformerad kropp
fortsätter pendla
fram och tillbaka

Thelma utan Louise

ur horizonten
en rosa cabriolet
leker på en utsträckt motorväg
utsläppt blonderat hår
med enkelbiljett mot synden
djävulen rökandes i baksätet

hastigheten suddar ut landskapet
hetsar den motkommande vinden
som smeker den strömlinjeformade metallen
frontalkrockar
med överdriven oorganisk fyllning
anklagad för brott mot tyngdlagen

ett snett leende
med besk eftersmak
ännu ett handarbete
utanför arbetstid
en oral överenskommelse
uppväger snedsteg med lagen

djävulen sjunker ned i baksätet
fimpar
askan faller över huvudlös barbiedocka
utsläppt blonderat hår
skrattar hysteriskt
stilettklackar
lämnar märken i pedalen

Ett manifest

en repris
av en rörelse
som ebbat ut

i skuggan
av störtande teorier
om självreglerande konsumtionsmissbruk
provocerad medial masshysteri
strategiskt läglig
som understryker en förlorad dröm
draperad
i en stjärnbeströdd flagga

i skuggan
ansiktslösa teoretiska fundament
mellan 9-17
i behov av ett motiv
bara ännu en livslång prostitution
för 75 m2 fingerat kungarike
stöpta ur massproducerade former
på lån av producenten

i skuggan
blev en skrovlig röst
som ebbat ut
om en skinande symbol för välfärd
livlinan
till en generation utan förklaring
tajmningen var perfekt
ursäkten lät rimlig
skuldkänslorna dumpades

i skuggan
skrevs ett snabbt kalkerat manifest
på baksidan av ett bankutdrag
om utsvängda ideal
underlättade sex och droger
perfekt ackompanjerad
av kreditkortsinköpta andra hands kläder
till marscher i solidaritetens namn
slagord med en skrynkligt fusklapp i den knytna näven


vi blir aldrig som de andra


bara en falsk kopia

Falskt imperium

pianot slår an strängen
knuten till håren
i den bara nacken
ett upphetsande ledmotiv
till en natt som fortfarande inte inträffat

omgiven av förväntningar
svarta spetstrosor
blodröda penslar
framhävande bläck
lager av lager
för att dölja skavankerna från svunna nätter
ser ingen hur vacker hon är just i detta ögonblick

lättande imma
avslöjar gudomliga former
i spegelbilden
isolerad av kakel
här är du hennes
hon är hennes
att avnjuta
under en natt som aldrig kommer inträffa


..................................."stay out super late tonight..."

Paranteser

........................................fragment ur en mening utan punkt

start parantes


en parantes

leende blödande ego
i behov av luft
kämpar efter syre
bakom söt doftande sköld
av matchande logos

en parantes

spegelbild av återanvänt ideal
med skrynklig fusklapp i den knytna näven
en klädsam revolution i andra hand
förlorar mening
vinner trovärdighet

en parantes

i mitten av en inbillad cirkusmanege
ridån går upp
för tomma läktare
jonglerar motbjudande stavelser
i ett oändligt nummer av förnekelse

en parantes

upplyst skugga
osynlig spegelbild
ljudlösa steg
lämnar inga avtryck
men antänds av gnista

en parantes

en biljettlös åskådare
ofrivilligt malplacerad
på en onumrerad bakvänd läktare
en restprodukt utan värde
ytterligare en simpel parantes


slut parantes

Förlossning

explosioner av beroendeframkallande tankar
stiftet utlöser upprepad detonation
permanent erosion i en stillastående utnötning

uppe på ett

ständig törst
drycken göder ouppnåliga begär
med smak av narkotin

uppe på två

kidnappad ur verkligheten
klorinet utraderar fingeravtrycken
ingen anmälan

uppe på tre

förbättrade spegelbilder
intensifierade av en karaktärslös modell
rädslan suddar sakta ut orginalet

uppe på fyra

den röda pennan
bränner groteska ärr
på baksidan av en vit duk

uppe på fem

lösnäsa och dåligt sittande peruk
förfalskad åtrodd identitet
reflexionen ter sig förvirrande

uppe på sex

hamrar ut gravitationen
hjulet rullar
kuvar gången mot mentalt svävande

uppe på sju

brev skrivet med svart bläck
tårarna förvränger bokstäverna
ingen återsändaraddress

uppe på åtta

långsam förtäring
krampaktig andning av svavel
påhittad undergång

uppe på nio


står kvar

Krav

lägger ringen på bordet
lossar på slipsen
kavlar upp skjortärmarna
fäster blicken

koncentrerad

på adrenalinet som forsar i ådrorna
accelerar hjärtat
kroppen är förvarnad
medvetande fullkomligt närvarande
kraven skrivna på knytnävnarna
övertygelsen är verklig

mitt bättre är bättre än ditt

attacker av oljud
ett tyst försvar
det uppenbara alltför påtagligt
bekräftat av ett ständigt oväsen
skriket ur en megafon
av en uppmärksamhetoman med abstinens
prostituerar sig för ett fortsatt missbruk
avlägset hörs fortfarande larmet
iklätt ett dyrt försök till klass

dina åsikter en simpel åskådare på en tom läktare
dina skäl en andefattig suck i ett bliserande universum
dina invändingar trötta ursäkter för att inte försvinna
dina upprepade försäkringar om vikten av dina erövringar underminerar din existens

genomskinligt

stanna upp
tig
för en gångs skull
vänd dig mot spegeln
iklädd endast dig själv

för en gångs skull

bevittna

det lilla som blir kvar

Opinera

det är bara en åsikt

en tanke
baserad på en känsla
befogad eller ej
har ingen betydelse
då det bara är en åsikt

ta den inte på allvar
ta den inte personligt
referera inte till den för att övertyga i en diskussion
klassifisera den inte som sanning
basera inte religioner på den
tryck inte upp den för att konvertera andra

då det bara är en åsikt

varken mer
eller mindre

det är en parantes i verkligheten
den kommer inte att förändra världsbilden
lämna spår
ändra rikting

då det bara är en åsikt

inget mer

bara en åsikt

Overkligt

halvvaken

i en overklig verklighet

dunkel
doft av regn
tystnad

slår på verkligheten

kaotisk morgon
död och förtvivlan
vill inte veta av
byter kanal
inget har hänt

kris om vad som kallas kris
vill inte vet av
byter kanal
inget har hänt

män som förseglar kärleken med knytnäven
vill inte veta av
byter kanal
inget har hänt

kulspruts- och skrivmaskinssmatter med samma förödande resultat
vill inte veta av
byter kanal
inget har hänt

kostymprydda herrar - inga gentlemän
vill inte veta av
byter kanal
inget har hänt

stänger av verkligheten

öppnar dörren

halvvaken
halvnaken
i en overklig verklighet

tittar mig omkring

inget har hänt

Ett syndrom

i metropolen

tusentals hinder
utstakade
av en sinnesjuk psykopat
med det enda syftet
att absorbera mina kroppsdelar
i dess magnetfält

attackera

utgöra skada
slita upp köttiga sår
krossa ligament
ljuta blod

märkena
på min ömma kropp
poäng i jakten på evigheten
koagulerade trofeér
som göder kronisk törst

fast i en urban krigsföring
utan vapenarsenal av ljutet stål
ingen förstärkning

bara närheten

andedräkten

av en sinnesjuk psykopat

med en sadistisk spelplan

utan utväg

Frågor

svaret är där

i ett universum
kontrollerat
av solitär diktator

utan facit
utan rätt eller fel
utan råd
bara ett tydligt svar

utan argument
utan statistik
utan bevis
som stödjer

svaret

bräckligt utlämnad
till radikal omvälvning

av tvivel
av rädsla
av förnekelse

ett svar som kan ignoreras
men aldrig försvinna

ett svar
i form
av en alldeles för enkel fråga

Verklighet

på en sekund

förlorar allt betydelse

vardagen upphör att existera
omgivningen paralyseras
verkligheten blir ljudlös
framtiden
historien
förblindas i vitt
ger plats
åt ett invaderande nu
där skenande hjärtslag
briserar
i ett tomrum av kaos
under skalet
uselt förklätt i simulerat lugn
som försöker dölja en skräckslagen maktlöshet
inför en verklighet

närvarande
opåverkbar
oförnekbar
där orimliga möjligheter
plötsligt har en alltför stor rimlighet
att vara möjliga

jag
väntar förtvivlat
på sekunden
då verkligheten släpps in igen
sätts i rörelse
gör oväsen
där nuet åtföljs av dåtid
................................framtid
där rutinen ger trygghet
där klagomålen
över obetydliga saker
blir vardag
igen

Kubism

jag har aldrig tyckt om Rubiks kub

för många färger
som lämnar för många kombinationer
som lämnar för många valmöjligheter
som lämnar mig desperat
efter en lösning

jag har aldrig tyckt om dem som löser Rubiks kub

mindre dem som löser den
med en hand
fötterna
munnen
medan mina två händer inte räcker till

jag har aldrig tyckt om känslan av att hålla i en Rubiks kub

den tynger i handen
kanterna lämnar avtryck
förväntningarna att lösa den
pressen av vissheten att andra redan löst den
med fötterna

jag har aldrig tyckt om Rubiks kub

Tre universum

tom

utan innehåll

............................korrigering


tömd

utan innehåll

urholkad

exploaterad

plundrad

............................på

..............................................................fantasi

..............................................................färg

..............................................................åtrå

..............................................................anledning

............................bara

enformig

ointressant

monton

likgiltig

närvarande


..............................................................försök!


meningslöst

lönlöst



slut

Off

ge mig andrum
bara en fraktion av ett ögonblick
för att för en gång skull
stå naken
ren
ihålig

inte en tanke
inte en känsla

allt står stilla
jag är ensam

[tystnad]

ge mig en tanke
en känsla
rörelse
sällskap

och du ger mig huvudvärk
smärta
förvirring
krav

så ge mig ett vakum

en stilla verklighet

en klar spegelbild

[off]

Specs

kom in, kom in

var god lämna omdömet vid dörren
häng upp
vad du måste göra
den du borde vara
och tag plats

var inte orolig
röken döljer skavankerna
så lämna in dig själv
stäng av
hänge dig

låt mig dränka
dina mindervärdeskomplex
ditt obetyliga lilla liv
oroa dig inte

verkligheten
dunkar på dörren
min värld är förseglad
ingen får förstöra
påminna dig

så njut

förlora dig själv

låt mig ta hand om dig
förvränga din spegelbild
till okännbarhet

imorgon
i det nakna badrumsljuset
ser du åter dig själv

jag
finns alltid kvar
väntar
på att vanställa dig igen
om du orkar med

så sluta tveka

kom in

Artisten

jag
ser
dricker
förändrar
................rött

behärskar
förklär
förvränger
................stavelser

jag
maskerar cancern
bryter upp revbenen
publicerar röntgenplåtarna
skriker ut smärtan
genom en vakumförseglad penna

jag
lider i verkligheten
där ett simpelt leende
bara blir obetydligt bläck på cellofan
lever på bladet
där ärren inristas i evigheten
berör
aldrig glöms bort

jag

är poeten

Synd

synden omfamnar
vaggar tryggt
viskar moderligt

det som händer här
stannar här

240 minuter
badandes i neonljuset
kontrakt för halva priset
bevittnat av en avdankad elvis-imitatör
imiterade landmärken som bakgrund
fira galenskapen
gin & tonic
20 km lekplats
1 cent blir miljoner
ljudet hypnotiserar
ständig skymning
tillfredställse till dörren
dubbla insatser
ching-ching
vi har förlorat allt
vaknar med baksmälla
en turistattraktion i sig
är jag verkligen här?

synden nyper mig i armen

Beat

rytmen är monoton
markerar rörelsen
som står stilla
förlorad i tidszoner

rytmen slår
lämnar förvirrade ekon
bland labyrinter täckta av heltäckningsmattor
i korridorer bland glömda minnen
med kärleksförklaringar till det stora äpplet

rytmen av ditt hjärta
det enda som är konstant
får mig att inte förlora behärskningen
i ett fängelse
där rörelsefriheten
kontrolleras av en upplyst indikatör

rytmen slår allt intensivare
ur en gyllene port
jag rusar fram i ljudets hastighet
för att släppa loss pulsen
som ger rytmen
åt en frihet
med bäst före datum

Plagiat

vi
är parallella linjer
i ständig rörelse
perfekt liniära
avskilda av milimeter
utan vinkel
för att aldrig separeras åt

vi
är en maskin
tusentals delar
i harmonisk symbios
ger rörelse
.........värme
på en öde motorväg
på väg mot slutet

vi
står leende i ett väntrum
på en engelsk flygplats
för att nå havet
bara för att få se
något oändligare
än det vi bär inombords

vi
är ett poem
som bara vi förstår
en perfekt kopia
av orginalet
som en gång var kopia
av orginalet

Första gången

som en elefant
förlorad i en glasbutik

otymplig
obekväm
osäker

plockar jag upp orden
oklar om ordningen
kastar tveksamt upp dem i luften
försöker få dem att dansa

de krockar med varandra
bråkar om utrymmet
tar vacklande banor i luften

det verkade ju så enkelt
sätta ord på något unikt
beskriva en pulserande känsla

köper nog ett par rosor istället...

Förlita

ögonen

bedrar dig

utan medlidande
berättar de allt
du försöker undanhålla
bakom ditt tveksamma leende

jag vet
att i något ögonblick
kommer din mun
sätta ord
på det vemod
som redan speglas djupt i din ögonbotten

jag kommer att vara här

och lyssna

Galenskap

i myllret av överflöd
blir rörelse plötsligt stillbild

blicken fastnar på ett ansikte
en vem som helst utan personlighet
som står ut

något i historien skriker på uppmärksamhet
febrilt letande i arkiven
ansikten
......platser
............dofter
..................i svart vitt
fladdrar förbi
för att kunna sätta namn på en familiär känsla

plötsligt igenkännande

han som försvann utan förklaring
utan spår
förtvivlan vänds till förhoppning

skriker ut hans namn
stanna!

förlåt! ursäkta! måste komma fram!

filmen är i rörelse
han ansikte förlorat igen bland miljoner bildrutor
om det någonsin var där

är inte säker längre
inget är vad det verkar

det fortsätter fladdra förbi
eller det tror jag
eller vill tro

att hans ansikte inte bara är en förvrängd spegelbild
av någon som aldrig borde ha försvunnit
och ersatts
av galenskap

Fors

plötsligt brister allt

jag vet inte vad kärlek är, men jag älskar dig otvivelaktigt   kropp i anspänning   lämna mig nu och jag förlorar mig åter i min ensamhet   med ett motto inristat på armen öppnar jag ögonen igen   känslan existerar eller är det en simpel förhoppning om förändring?   tappa fotfästet och krossas hänsynslöst mot avgrunden   spring från allt utan att titta tillbaka   fortsätt negera det oundvikliga   öka smärtan för att inte känna något   allt snurrar fortare   vart börjar jag och vart tar den jag vill vara vid?   uppmärksamma mig   vatten är tjockare än blod   känslan försäkrar existens?   hjärnan fortsätter förvränga verkligheten   överbelastningen tar sakta livet av mig   jag spelar spelet och tar ingen hänsyn för att vinna   vad betyder allt det här?   det räcker inte att veta att jag är din   jag är förlorad i översättning   jag vill stiga av   orkar inte, kan inte, vill inte   jag kommer inte att böja ned mig   tio enkla steg till lycka   orkar, kan, vill!   jag är vacker!

tystnad

Oljud

stillheten skriker

tystnaden
den enda som lyssnar

saknaden av ljud
är öronbedövande
så koncentrerad
att den cementerats djupt ned i marken
för att inte höras
någonsin

tystnaden
lägger grunden för staden
vid den som dånar

sätter spelreglerna
på ett tyst bräde
där friheten organiseras
i perfekta fyrkanter
där spelpjäserna är obundna
så länge ingen trampar på linjerna

då dras snaran snabbt åt
för att dämpa skriken
så ingen kan höra

ständigt
detta
stilla
......fruktansvärda
......................inskränkande
.....................................torterande
.................................................vakum

där bara stillheten hörs

där bara tystnaden lyssnar på skriken

Avstånd

i dunklet

känner värmen från din kropp

ögonlocken skvallrar
att det bara är skalet
som vilar lugnt brevid
resten är långt borta
på någon avlägsen plats

vill bryta förtrollningen
avundsjukan vill ha sällskap
vapnet för att ta tillbaka närvarandet
mina fingrar
dansar lätt över höften

vill väcka

lusten

åstadkommer
att du nu njuter
ännu mer
vart du nu än befinner dig

blundar för att se vad du ser
för att närma mig
uppfattar
mörker

hör
långsamma
vibrerande
andetag

ger upp
sluter mina armar runt dig
hoppas att du förnimmar dig om
att jag skyddar dig

vart du än befinner dig

Mening

detta har ingen mening

säger han
leende men ett glas rött i vänstra handen

mitt sinne bedrar mig
får mig att tänka att allt har en mening
innan det vänder på innebörden i sista stund
fortsätter han med en cigarett balanserandes mellan fingrarna

vad är bättre
att bli vansinnig i försöket att hitta en mening
eller ignorera meningen och ge hän åt det fullkomliga vansinnet
frågar han med en predikants berusade blick

försöker inte att hitta en mening
då den inte existerar
och om jag skulle förstå
kommer jag att hoppa från den högsta byggnaden i staden
och det kommer att ha mening
fastslår han medans hans ögon distraeras av den blonda kvinnan brevid

han fortsätter inspirerat

"livet betyder..."

jag slutar lyssna

han har förlorat meningen

Dubbel

allt jag kräver
är så lite
bara din existens

jag behöver dina trollkonster
att osäkerheten försvinner i dina armar
att ilskan förvandlas till lugn
att du gör mig glömma bort varför

så när du istället
förstärker osäkerheten med dig och dina ord
befäster ilskan med din klumpighet
........................din envishet
gör du bara att jag kommer ihåg

att jag inte orkar mer

det sista jag behöver
den sista jag behöver det från

det är dock redan försent
för ursäkter
känslan plågar mer än vad förklaringar kan läka

om du någonsin förstår
hur du lyckats sänka det lilla som fortfarande flöt

förstår du
att just i detta ögonblick
behöver jag dig

lång borta

ur min åsyn

nu

Oskuld

enda sedan min första erektion
har jag varit bitter

enda sedan det varma blodet
pumpade furiöst genom kroppen
för att koncentrera lusten
har jag saknat oskulden

ögonblickets njutning har aldrig varit värd

förnedringen
av ännu ett misslyckande
efter en blyg invitation

förnimmelsen
av att springa förjävels
bland miljoner spermier

vetskapen
om att drivkraften
inte kan användas för något mer konstruktivt

insikten
att jag inte räcker till
för att släcka törsten

enda sedan min första erektion
har mitt underliv rebelerat

konfronterat
manipulerat
med en kåt prostituerads ovikliga vilja
med den enda avsikten
att dricka mig under bordet

förmörka
synen
omdömmet
tills det domnar bort
i ett underbart rus

enda sedan min första erektion
har jag saknat
vad pojken såg

Cellofan

jag
tar fram de vita handskarna
igen

rädslan att ha sönder
de bräckliga fragmenten
så välbekant

munnen som vomiterar ilskan

de sorgsna ögonen
som försöker dölja den

svarta lungor tomma på luft
klagoropen har tystnat sedan länge

ett utmattat hjärta täckt av ärr
på gränsen
vill inte känna
orkar inte längre

vener fyllda med artificiellt lugn
förgiftat blod
för att äntligen få domna bort

händerna som desperat ristar in plågan
för att få luft
.................förmå fortsätta

fragment märkta av misshandeln
som vill ge upp
sedan länge

försiktigt

plockar jag upp delarna

försöker sätta ihop

det vackraste kaoset

för att orka fortsätta

plocka upp delarna

igen

Vänner

sökes:

herr Lecter
herr Ripper
herr Manson

sökes:

fiender
av den värsta sorten
som bara sprider förruttnad och förstörelse
omkring sig

fiender
utan skrupler
korrumperade
som inte tvekar att svika
...............................ljuga
.....................................förå

fiender
som utnyttjar en
manipulerar
för att sedan överge kadavret
åt sitt öde

sökes:

fiender

underbart
förutsägbara
fiender

som man alltid vet vart man har

som man alltid kan förlita sig på

Oförstårligt

mina föräldrars vind
har en trappa
lång och krogik

man måste huka sig
för att ta sig in
i en annan värld

det luktar annorlunda
gammalt
unket

i dunklet
står bortglömda minnen
uppstaplade
arkiverade
dömda att förloras i historian

objekt som en dag varit nyuppslagna
skinande och nya
har nu förlorat all sin betydelse
förlagts till en låda
bland tusen andra nu obetydliga föremål

mina föräldrars vind
är en gravplats
den perfekt platsen
att begrava en hemlighet

i det mörkaste hörnet
knappt synbart
står ett gammalt dragskåp
slitet
täckt av tiden
................av spindelväv

i den nedersta lådan
längst in i hörnet
står en låda

betydelselös
grå
men där allt som ingen ska se
någonsin
döljts
under årtal

saker som förkroppsligar skammen
..........................................osäkerheten

saker som avslöjar besvikelsen
när jag ville vara någon starkare
än vad jag var

saker som var jag
när jag valde fel
....................så fel

saker som skulle förstöra allt
avslöja bedrägeriet
om de såg dagens ljus

så de förlades till denna låda
dömdes till livstid
nyckeln slängdes bort

jag
lyckades övertyga mig om att de inte längre existerade
att dess innehåll inte hade med mig att göra

ingen misstänkte mig
lyckades avslöja vad jag undanhållit
alla var övertygade om min oskuld

det var det perfekta brottet

så varför har jag då gått upp för trappan?

varför har jag tagit mig fram till det mörka hörnet?

låtit fingrarna sakta smeka locket på min mörkaste hemlighet

varför öppnar jag locket?

ställer lådan på bordet

tar ett steg tillbaka

lyfter blicken

och säger med darrig röst

kom

Ljus

staden
ligger grå
trist

vaporerat vatten
förmörkar himlen

förstärker scenariot

idag
imorgon
igår

vem bryr sig

allt
alla
rör sig

jagar
en mening
jagas
av förpliktelser

vem bryr sig

spring
dårar
det går inte att komma undan
den gråa verkligheten

fastkedjade
fångna i vardagen
skenar ni
förföljer besatt en innebörd
övertygad om att den existerar
lättnaden

dårar

enda flykten

sinnet

där jag ligger kvar i dina armar

där jag bryr mig

Behov

jag
behöver en ordbok
för att ge form åt raseriet

jag
behöver ett papper
för att förverkliga ilskan

jag
behöver en penna
för att avlossa ursinnet

jag
behöver en megafon
för att skrika ut vreden

jag
behöver en förstärkare
så att pöbeln inte kan undvika salvan

jag
behöver mod
för att närma mig mikrofonen

låta er veta om
att tack vare er
........på grund av er
..............ruttnar min själ

jag
behöver
.........er
...........inte

Natt

kvarhålld tomhet
obehaglig tystnad
förmörkar sinnet

en natt
påskyndar verkligheten

en förlikning
i dunklet
mellan ärlighet och lögn

vulgär i dagsljuset

ett
avancemang
långt försvunnen
när morgonen gryr

ett
framsteg
bara för att tvingas återvända
i (vers)raden

bagatell
ånyo angelägenhet

Du

du kanske har rätt

att jag
vill organisera friheten

arkivera mina känslor i pappmappar
.......i bokhyllan Johan
....................i bokstavsordning
....................efter årtal
..........................färg
..........................storlek

vill varken vara för mycket
eller för lite
en lagom dos
av lagom medelmåtta

lidelsen analyseras
minusiöst
i perfekta rader
i gråskalade grafer

tills du
blir del av ekvationen

jag
varken analyserar
.........studerar
.........planerar

vill bara bli del
av massorna
av emotioner
som störtar mot mig

jag
välter bokhyllan
vräker ut innehållet
som det kommer
njuter av oredan

jag
vill vara allt
det största
det bästa
det viktigaste
................för dig

andra plats
lite grann
ibland
................räcker inte

jag
vill vara allt
vill ha allt
vill ha dig
................nu

Buss 61

jag ser dig
där du sitter
på väg
ännu en dag

dina ögon skriker ut ensamheten som invaderar dig
så att någon
vem som helst
lyssnar
räddar dig ur misären

men din bräckliga röst
försvinner i en kör av vrål

du står bara en meter ifrån
en värld separerar oss

jag
vill omfamna dig
viska
allt kommer att ordna sig

låta dig förstå att åtminstone en främling
bekymrat sig idag
för dig

men jag gör det inte

istället
kliver jag av

tar på mig solglasögonen

det är varmt idag

Orkar inte

ge mig en snabb lösning

ge mig fenyl
ge mig kloro
ge mig metyl
ge mig bensodiazepin

ge mig narkotikaklassad frid

ge mig utvägen från
.........rastlösheten
.........ångesten
.........ängslan

ge mig en ångestdämpande rektallösning

ge mig obetydligare muskelspasmer

ge mig alkoholavgiftning

ge mig risk för tillvänjning

ge mig bortdomning

ge mig fridfullt
..................stillsamt
.............................rofyllt
....................................lugn

ge mig

bara en till

Skål

jag stiger sakta ned
i helvetet

steg för steg

mörkret
kylan
kryper sakta in
i märg och ben

fukten
lukten av mögel
gör mig illamående

rader
efter rader
av flaskor

en labyrint
av bortglömd
dammig
tappad hysteri

etiketter som tappat sin färg
årtalet
ursprunget
har fallit i glömska

spelar ingen roll

jag
tar första bästa
drar ur den ruttna korken
stanken
om än så familjär
producerar kväljningar

varför måste det vara så här?

hinner jag tänka

innan misären
går från en behållare
till en annan

Ansträngning

svetten
förkroppsligar ansträngningen
det smakar salt
desesperation

musklerna
anstränger sig till sitt yttersta
darrar
för att frigöra sig

tankarna
springer
desperat
i en annan dimension
där det är möjligt

att fly
.........i ett råtthjul

i min dimension
hann den fatt mig idag
igen

tog tag i mig

slängde
fyriöst den utmattade kroppen mot marken

log
hånfullt
med förakt
mot det patetiska försöket

påminde
att varken kropp
eller sinne

någonsin

kommer springa tillräckligt snabbt

slängde tillbaka det som var kvar
i råtthjulet

och jag fortsätter springa

Makt

helvetet avvecklades idag

det hade spelat ut sin roll
bromsade
förtryckte
så beslutet togs

likvidering

nästa punkt på dagordningen

avundsjukan
tvekan
osäkerheten

enhäldigt nedlagda

staten
kapitalet
religionen

står på tur

jag är gud
i mitt universum

en tyrann
med storhetsvansinne

en besatt excentriker
som avvecklar helvetet
för jag

kan

vill

och behöver

Himlen

när någon basunerar ut
att helvetet
torterar dem

tro dem inte
för en sekund

om någon säger att helvetet

..är en känsla som äter upp en innifrån

..ett tillstånd av förvirring

..en obesvarad åtrå

..en okontrolerbar situation

..en önskan som inte inte slog in
.......................................eller så gjorde den just det

lyssna inte
för de har fel

helvetet
min vän
är att inte uppleva något
någonsin

att känna
är att leva

så lev
känn
njut
av allting

även om det ofta kan kännas som ett helvete

Eld

en oskyldig gnista
föder glöd
tar fyr
tills elden är utom kontroll

den är intensiv
invaderar
innifrån
äter sig fram
växer i styrka

jag
brinner
kvävs av syrebristen
lungorna dör sakta
rökskadad

allt jag rör vid
omvandlas till lågor

med en pyromans vansinniga leende
rör jag vid allt

jag
....vill
........brinna

ge mig bränsle
vad som helst

håna mig
älska mig
förnedra mig
hata mig
ignorera mig

vad som helst
men ge mig bränsle
föd mitt begär
för jag har slut på psykoser
och vill brinna

för alltid

Papper

du vädrar ut dina psykoser
det vackra kaos du bär inombord

hänger ut smärtan
genomskinnlig

det gör ont

du berör

mer än något du kommer att skriva

någonsin

Varför?

du måste ursäkta mig
om jag gav intrycket av att bry mig

jag kan försäkra dig
om att det inte var min avsikt
att lyssna på dig
att opinera om dina patetiska problem

du dök upp
från ingenstans
och utan att tveka
spydde du över mig

och jag hatar dig för det

men tro inte för en sekund
att det kommer att ändra något

nej, nej

jag kommer att fortsätta vara närvarande
kroppsligen

som ett plank som tar emot
dina korkade åsikter
dina meningslösa erfarenheter

och förlåt mig fader
men jag hoppas verkligen att du dör i en otäck trafikolycka

för jag bryr mig inte ett dugg
om dig
om vad du tycker
om vad du har gjort
eller kommer att göra

så om du inte har körkort
gör mig i alla fall en tjänst

spy över någon annan

Det luktar blod

med de våldsammaste orden
spikförsedda
sylvassa
sliter du upp mig

du tvekar inte en sekund
riktar in dig på den svagaste punkten
där du vet att jag är mest sårbar
och låter bladet fläka upp ännu ett sår

med en kirurgs precision
med skalpellen i en blodig hand
opererar du dig in i min kropp
sökandes efter tumören

instinkten
gör att jag trycker in mig i ett hörn
försöker försvara mig
visar tänderna

men du slutar inte
vet att du inte kan sluta

du
släpper skalpellen
stirrar mig i ögonen
trycker upp mitt självförtroende mot väggen
drar sakta upp pistolen
sätter den mot min tinning
låter mig stirra skräckslaget ned i mynningen

och låter mig välja

Förlåt

förlåt mig

men jag mår bra
det var inte meningen
med det går inte att undvika
ibland försöker jag
men jag mår bra
vill må bra
måste få må bra

förlåt mig

jag borde ha gjort många saker
inte gjort andra
jag försökte inte såra någon
bara inte såra mig själv

förlåt mig

jag har brutit kontraktet
jag vet
jag har läst det, till och med det finstilta
vet vad som gäller
men tänker fortsätta på den väg jag valt
även om det leder till att jag inte uppfyller kraven

förlåt mig

om du lyssnar
jag förstår om du inte vill släppa in mig
för hur jag lever nu
men jag mår bra
vill må bra
måste få må bra

så snälla
bli inte arg
om jag väljer att stanna utanför

Den nya tiden

du hetsar mig

med det nya manifestet
infekterat med nytt, ungt blod
skrivet för att förändra allt
till slut

du predikar exalterat
om att stå upp på barrikaderna
med knytnäven
stålt upphöjd mot auktoriteten
utan att förhandla
aldrig förhandla
med manuskriptet bundet runt bröstet

du förkunnar övertygat
att gatorna är slagfältet
skapa upplopp
bränna soptunnor
låta dem inse
att revolutionens slagord
är skrivna i bläck

ska blev skulle

vad är meningen
med att predika på pappret
skriva poesi om revolutionen
gömma handling bakom exuberanta ord

vad är meningen
med att höja ena knytnäven stålt i luften
medan den andra
håller i glaset som inspirerar revolten

vad är meningen
med att skapa upplopp på en öde gata
skrikandes lungorna tomma om förändring
till skuggorna



vad är meningen
med ett manifest
skrivet enbart

till

under

för

vargtimmen

Min osynliga kompis Nr. 15

jag har en osynlig vän

han är just det,
osynlig

det kanske inte är någon större överaskning
med det namnet är det ganska logiskt

jag lärde känna min osynliga vän i en bar
en ganska synlig en
i kvarteret där ensamma själar söker sällskap

jag
stod i baren
ensam
som alltid
vad fan håller jag på med
ensam
igen

helt plötsligt kom han fram
försökte tränga sig före
för att beställa en grogg

gin & tonic

det var dock inte meningen
att tränga sig före
det bara händer
nu när ingen ser honom
det tjänar dock lite till
då servitörerna struntar i honom

så jag hjälpte honom att beställa

gin & tonic

och sedan dess ramlar vi fram i kvarteret
söker sällskap

han har allt man kan begära av en osynlig vän
bortsett från det uppenbara
att han är just det
osynlig

om jag tänker efter är det inget nytt
har är exact som alla andra

en gin & tonic tack

nej, bara en

Maskinen

hur kunde det hända

hur kan en maskin
ett exampel på ingenjörskonst
en symbios av delar
väloljad
utan gnissel
helt plötsligt falla isär

hur kan en maskin
som vände blickar
vars plåt sken i solen
som fick folk att stanna på gatan för att beundra
för att hänföras åt perfektionen
tappa all glans

vad fick helheten att bli delar
delar som inte längre passar
som inte vill passa

nu

medans en tänker på värme, huttrar den andra av köld
medans en analyserar stressen, njuter den andra av lugn
medans en söker botemedlet, förundras den andra av kärleken

jag
behöver att delarna blir ett

för att känna
för att tänka
samtidigt

Genomskinnlig

jag
har blivit kallad till domedagen

var vänlig ta av dig kläderna
titta rakt fram
rak i ryggen
andas lugnt

maskinen blir levande
dansar mekaniskt runt min kropp
tar bild efter bild
analyserar kött och ben
inget lämnas ut
allt tas med

utan att känna
synar den opartisk mig in i märgen

i kontrollrummet väntar juryn otåliga på resultaten
gamhalsade förädare
spioner
iklädda vita rockar

saliverande
ylande mot månen
törstande efter blod

plötsligt

maskinen stannar
surrar
resultaten är tillgängliga

men vem bryr sig

det var blod de ville ha
det var blod de fick

Naken

belysningen är knapp
men tillräcklig
för att se dig

dina konturer i dunklet
skuggor som skulpterar din nakna kropp

jag ser dit solens strålar normalt inte når
där du ligger utsträckt på sängen

du visar mig allt

kom
viskar du

jag
tvekar

är rädd för att visa dig allt jag har
allt jag är

utan skyddsnät
bara brutalt
.......ärliga
...........känslor

jag
tar av mig den skottsäkra västen

ger dig pistolen

och vänder på bladet

Rörelse

rutinen flåsar oss i nacken
som en rabiessmittad hund
outröttlig rusar den i bakhasorna
med en törst att binda oss vid första bästa träd

rutinen hänger över oss som döden
en oundviklig skugga
som bara väntar på att vår dag ska vara kommen
för att begrava viljan att fly

vi
...vill
.......fortfarande
...........fly

så vi springer

med vetskapen om att en dag kommer den ikapp
men så länge som vi håller den bakom
fastnar vi inte

vi rör oss
medans de som opinerar ser oss rusa förbi

vi ler mot varandra
njuter av varje sekund det varar

vi fly(ge)r

Teatersalen

teaterstolen är obekväm
armstöden tränger in i mina revben
allt djupare

föreställningen är obekväm
ett lidande utan slut
.............utan mening
.............utan underhållning

jag
byter ställning
ännu en gång
men det hjäpler inte
allt värker

jag
att se verket
att se dig

jag
försöker prata med regissören
bedjer
vädjar
skriker

men inget hjälper

lidandet fortsätter
regissören vill ha det så
tvekar inte ens
och ridån går inte ned
vill aldrig gå ned

jag
är obekväm
byter ställning ännu en gång
för att hålla ut

vill inte hålla ut
men måste

the show must go on

Ord

ord väger tyngre än vapen
och mina ord är kärnvapenbestyckade misiler

med fingret på den röda knappen
är jag redo att erövra världen

jag
tar på mig uniformen
rättar till slipsen
saluderar flaggan

inget kan stoppa mig
inget kan komma mellan mig och mitt öde

jag
går ut i krig

plundrar och bränner allt i min väg
lämnar inga fångar
viker inte en tum för vad jag tror på

dödar för mina ord
våldtar för mina ord
prostituerar mig för mina ord

jag
kommer aldrig att ge upp
kommer att fortsätta kriga

tills mina ord blir föreviga