Första gången

som en elefant
förlorad i en glasbutik

otymplig
obekväm
osäker

plockar jag upp orden
oklar om ordningen
kastar tveksamt upp dem i luften
försöker få dem att dansa

de krockar med varandra
bråkar om utrymmet
tar vacklande banor i luften

det verkade ju så enkelt
sätta ord på något unikt
beskriva en pulserande känsla

köper nog ett par rosor istället...

Förlita

ögonen

bedrar dig

utan medlidande
berättar de allt
du försöker undanhålla
bakom ditt tveksamma leende

jag vet
att i något ögonblick
kommer din mun
sätta ord
på det vemod
som redan speglas djupt i din ögonbotten

jag kommer att vara här

och lyssna

Galenskap

i myllret av överflöd
blir rörelse plötsligt stillbild

blicken fastnar på ett ansikte
en vem som helst utan personlighet
som står ut

något i historien skriker på uppmärksamhet
febrilt letande i arkiven
ansikten
......platser
............dofter
..................i svart vitt
fladdrar förbi
för att kunna sätta namn på en familiär känsla

plötsligt igenkännande

han som försvann utan förklaring
utan spår
förtvivlan vänds till förhoppning

skriker ut hans namn
stanna!

förlåt! ursäkta! måste komma fram!

filmen är i rörelse
han ansikte förlorat igen bland miljoner bildrutor
om det någonsin var där

är inte säker längre
inget är vad det verkar

det fortsätter fladdra förbi
eller det tror jag
eller vill tro

att hans ansikte inte bara är en förvrängd spegelbild
av någon som aldrig borde ha försvunnit
och ersatts
av galenskap

Fors

plötsligt brister allt

jag vet inte vad kärlek är, men jag älskar dig otvivelaktigt   kropp i anspänning   lämna mig nu och jag förlorar mig åter i min ensamhet   med ett motto inristat på armen öppnar jag ögonen igen   känslan existerar eller är det en simpel förhoppning om förändring?   tappa fotfästet och krossas hänsynslöst mot avgrunden   spring från allt utan att titta tillbaka   fortsätt negera det oundvikliga   öka smärtan för att inte känna något   allt snurrar fortare   vart börjar jag och vart tar den jag vill vara vid?   uppmärksamma mig   vatten är tjockare än blod   känslan försäkrar existens?   hjärnan fortsätter förvränga verkligheten   överbelastningen tar sakta livet av mig   jag spelar spelet och tar ingen hänsyn för att vinna   vad betyder allt det här?   det räcker inte att veta att jag är din   jag är förlorad i översättning   jag vill stiga av   orkar inte, kan inte, vill inte   jag kommer inte att böja ned mig   tio enkla steg till lycka   orkar, kan, vill!   jag är vacker!

tystnad

Oljud

stillheten skriker

tystnaden
den enda som lyssnar

saknaden av ljud
är öronbedövande
så koncentrerad
att den cementerats djupt ned i marken
för att inte höras
någonsin

tystnaden
lägger grunden för staden
vid den som dånar

sätter spelreglerna
på ett tyst bräde
där friheten organiseras
i perfekta fyrkanter
där spelpjäserna är obundna
så länge ingen trampar på linjerna

då dras snaran snabbt åt
för att dämpa skriken
så ingen kan höra

ständigt
detta
stilla
......fruktansvärda
......................inskränkande
.....................................torterande
.................................................vakum

där bara stillheten hörs

där bara tystnaden lyssnar på skriken

Avstånd

i dunklet

känner värmen från din kropp

ögonlocken skvallrar
att det bara är skalet
som vilar lugnt brevid
resten är långt borta
på någon avlägsen plats

vill bryta förtrollningen
avundsjukan vill ha sällskap
vapnet för att ta tillbaka närvarandet
mina fingrar
dansar lätt över höften

vill väcka

lusten

åstadkommer
att du nu njuter
ännu mer
vart du nu än befinner dig

blundar för att se vad du ser
för att närma mig
uppfattar
mörker

hör
långsamma
vibrerande
andetag

ger upp
sluter mina armar runt dig
hoppas att du förnimmar dig om
att jag skyddar dig

vart du än befinner dig

Mening

detta har ingen mening

säger han
leende men ett glas rött i vänstra handen

mitt sinne bedrar mig
får mig att tänka att allt har en mening
innan det vänder på innebörden i sista stund
fortsätter han med en cigarett balanserandes mellan fingrarna

vad är bättre
att bli vansinnig i försöket att hitta en mening
eller ignorera meningen och ge hän åt det fullkomliga vansinnet
frågar han med en predikants berusade blick

försöker inte att hitta en mening
då den inte existerar
och om jag skulle förstå
kommer jag att hoppa från den högsta byggnaden i staden
och det kommer att ha mening
fastslår han medans hans ögon distraeras av den blonda kvinnan brevid

han fortsätter inspirerat

"livet betyder..."

jag slutar lyssna

han har förlorat meningen