Det luktar blod

med de våldsammaste orden
spikförsedda
sylvassa
sliter du upp mig

du tvekar inte en sekund
riktar in dig på den svagaste punkten
där du vet att jag är mest sårbar
och låter bladet fläka upp ännu ett sår

med en kirurgs precision
med skalpellen i en blodig hand
opererar du dig in i min kropp
sökandes efter tumören

instinkten
gör att jag trycker in mig i ett hörn
försöker försvara mig
visar tänderna

men du slutar inte
vet att du inte kan sluta

du
släpper skalpellen
stirrar mig i ögonen
trycker upp mitt självförtroende mot väggen
drar sakta upp pistolen
sätter den mot min tinning
låter mig stirra skräckslaget ned i mynningen

och låter mig välja