Poetisk diabetes

rosor är röda
pankreas vrider på sig
inspirationen behöver sömn
ständigt denna törst
inget lindrar den literära klådan

violer är blåa
konstant flöde av genompassande verser
urinerar överflödet av sötningsmedel
ingen apetit
handen krampar
pennan faller i golvet

smultron äro röda
en skald med rusande blodtryck
dömd till kulturell folksjukdom
impotent framför den skriftliga diagnosen
i desperat behov av literär injektion

och du likaså
allt som finns kvar
en sötad infektion
tar sakta över
gräver sig in
ord för ord

en vers för insulin