Crowley

stirrar
oavbrutet
uppslukad av evigheten
med ens oväntat kort
mörkret som omger besvärar inte
bara servetten
ett obetydligt papper
ett krucifix i cellulosa
en skriftlig exorcism
brännmärker själen
om han hade haft en

slav under synden
skördas av döden

utdriven
reducerad till en stereotyp
för misslyckande
övergiven bar
[the Sanctuary]
i sällskap
av likgiltig bartender
whiskeyderivat
i solkigt glas
för att dränka nederlaget

inget som ironi
för att håna en sarkastisk sate

oberörda av ett imperiums undergång
vacklar nattens varelser
vidare i vargtimmen
rättmätiga arvtagare
till mörkrets furstendöme
lömskt manipulerande
besatta av sinnesjuka begär
sadistiskt uppfinningsrika
för att uppnå lidande

uppgivet
tar han blicken från servetten
skickar en bedjande blick
till bartendern
som skakar uppgivet på axlarna
åklagaren accepterar aldrig arvsföljden
godtar på inga villkor en onykter stereotyp
som försvinner i mängden

resignerad
för han glaset till munnen
doften äcklar
tar sakta en klunk
whiskeyn bränner sin väg genom strupen
intensifierar självömkan
påminner om odugligheten

ännu en genialiskt diaboliska idé
utan infernaliskt patent