Galenskap

i myllret av överflöd
blir rörelse plötsligt stillbild

blicken fastnar på ett ansikte
en vem som helst utan personlighet
som står ut

något i historien skriker på uppmärksamhet
febrilt letande i arkiven
ansikten
......platser
............dofter
..................i svart vitt
fladdrar förbi
för att kunna sätta namn på en familiär känsla

plötsligt igenkännande

han som försvann utan förklaring
utan spår
förtvivlan vänds till förhoppning

skriker ut hans namn
stanna!

förlåt! ursäkta! måste komma fram!

filmen är i rörelse
han ansikte förlorat igen bland miljoner bildrutor
om det någonsin var där

är inte säker längre
inget är vad det verkar

det fortsätter fladdra förbi
eller det tror jag
eller vill tro

att hans ansikte inte bara är en förvrängd spegelbild
av någon som aldrig borde ha försvunnit
och ersatts
av galenskap