teaterstolen är obekväm
armstöden tränger in i mina revben
allt djupare
föreställningen är obekväm
ett lidande utan slut
.............utan mening
.............utan underhållning
jag
byter ställning
ännu en gång
men det hjäpler inte
allt värker
jag
att se verket
att se dig
jag
försöker prata med regissören
bedjer
vädjar
skriker
men inget hjälper
lidandet fortsätter
regissören vill ha det så
tvekar inte ens
och ridån går inte ned
vill aldrig gå ned
jag
är obekväm
byter ställning ännu en gång
för att hålla ut
vill inte hålla ut
men måste
the show must go on
2008-03-17
Teatersalen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar