Verklighet

på en sekund

förlorar allt betydelse

vardagen upphör att existera
omgivningen paralyseras
verkligheten blir ljudlös
framtiden
historien
förblindas i vitt
ger plats
åt ett invaderande nu
där skenande hjärtslag
briserar
i ett tomrum av kaos
under skalet
uselt förklätt i simulerat lugn
som försöker dölja en skräckslagen maktlöshet
inför en verklighet

närvarande
opåverkbar
oförnekbar
där orimliga möjligheter
plötsligt har en alltför stor rimlighet
att vara möjliga

jag
väntar förtvivlat
på sekunden
då verkligheten släpps in igen
sätts i rörelse
gör oväsen
där nuet åtföljs av dåtid
................................framtid
där rutinen ger trygghet
där klagomålen
över obetydliga saker
blir vardag
igen

Kubism

jag har aldrig tyckt om Rubiks kub

för många färger
som lämnar för många kombinationer
som lämnar för många valmöjligheter
som lämnar mig desperat
efter en lösning

jag har aldrig tyckt om dem som löser Rubiks kub

mindre dem som löser den
med en hand
fötterna
munnen
medan mina två händer inte räcker till

jag har aldrig tyckt om känslan av att hålla i en Rubiks kub

den tynger i handen
kanterna lämnar avtryck
förväntningarna att lösa den
pressen av vissheten att andra redan löst den
med fötterna

jag har aldrig tyckt om Rubiks kub