2009-01-24

En nyhet

förlåt men jag har inte fem mynt
jag är tom
tömd
mina bröst hänger utan liv
mitt underliv är torrt
och min son gråter
han slutar inte att gråta
utan liv
och jag gråter
det är för mycket oväsen
som inte låter mig tänka
jag vet inte vem jag är
vem jag har blivit
för jag är tom
varje natt blir det svårare
att hålla döden utanför
den sätter foten i dörren
och erbjuder något för att lugna mitt barn
så han slutar gråta
ibland funderar jag på att acceptera erbjudandet
för det finns för mycket oväsen
som inte låter mig tänka
som inte tillåter mig vara något annat än tom
med en son som inte slutar gråta
för jag gråter
tömd
utan liv

2009-01-22

Avstånd

luften står stilla, laddad av förväntningar och Channel Nº 5 och jag vet att du uppfattar mig, att du känner av mig, att blickarna penetrerar dig, nästlar sig innanför dina kläder, lapar din bringa och utmanar kontrollen som är på gränsen att ge upp, du kan inte mer, du måste se mig, se hur jag erbjuder mig, se källan till friktionen som kryper upp för dina ben

du anstränger dig förjävels för att stanna i konversationen som du försöker se inblandad i men jag vet att du bara kan tänka på var jag befinner mig i varje sekund - jag är här - fortsätt söka efter mig, stanna inom detta elektriska fält som bara genererar mer och mer laddning, din hals är stel, styv, vidhåller en perfekt hållning, men jag ser dig, ser droppen av svett som sakta rinner ned för din hals, och jag vet att du är på gränsen

går förbi din rygg och vi vidrör varandra, de vidrörs och rummet exploderar, ledningar härdar inte ut och allt smälter i mitt underliv, det finns bara två kroppar bland alla människor, världen vibrerar med basen och du märker ingenting och jag fortsätter piska luften och du skälver frenetiskt och du blir galen av åtrå, jag är galen, galen, galen, besatt av att smälta hela metropolen, ge mig en evighet av spänning, du klarar inte mer, håll ut, titta inte på mig och dropparna på din hals blir en flod och vattnet når kontakten och du ler mot mig

allt briserar i vitt

2009-01-08

Urtid

[tick]

knappt noterbart
inleder en substans
sin oformliga resa
i en dimension
av händelser i sekvens
ställer sig motvilligt i led
blir del av en rörelse
utan inre struktur
hänger i verkligheten
trotsar tyngdlagen
ett förprogrammerat ögonblick
en seg revolt
mot en oundviklig slump
i en oändlig kedja av sekvenser

[tack]